I går gick jag min sista dag på Mockasninen. På måndag ska jag börja på Skogsgläntan. Jag tror inte att jag har försått skillnaden riktigt än, men mamma verkar spänd av förväntan. Tyvärr så var bara en av mina fröknar på dagis i fredags, de andra två var sjuka, så jag fick inte säga hejdå till dem. Vi kanske går förbi någon dag till veckan och ger dem en kram.
Här om dagen var Alma och hälsade på mig. Jag passade på att prova hennes kläder. Jag passar verkligen i rosa. mamma säger ofta att jag ser bra ut lite färg, men ändå så är de flesta av mina kläder blå eller svarta. Jag ska se till att följa med nästa gång det ska handlas nya kläder till mig. Jag behöver helt klart mer rött, lila och rosa!
Ännu en alternativ karriärmöjlighet! Det är roligt att gå ut med soporna. Ibland när jag lyssnar på mamma och pappa när de diskuterar vem som ska gå ut med soporna får jag uppfattningen att vuxna tycker att det är en tråkig syssla. Jag ser bara fördelar: man får gå i trappen, eller åka hiss, man får öppna den stora luckan till sopnedkastet och man får lyssna till det lustiga ljudet när påsen faller. Det finns inga nackdelar med det.
Jag har sett hur pappa gör och jag försöker göra likadant. En riktigt bra bok gör toalettbesöket lättare och roligare. Det enda som inte riktigt fungerar är det där med byxorna. Jag tycker om att sitta på pottan, men jag vill göra det med byxorna på. Jag tycker att pottan är så kall och hård. Jag undrar om mamma och pappa kan värma upp pottkanten innan jag sätter mig, eller om de kanske kan ta och köpa en ny lite skönare potta.
Det är inte bara pappa som får åka utför stora, branta backar. Här hos mormor och morfar finns det massor av snödrivor att leka i. Jag älskar när någon hjälper mig upp till toppen och sen får jag åka på rumpan ner. Trots att både mamma, mormor och morfar turas om att lyfta upp mig är det jag som orkar längst. Jag tycker att de borde skaffa liftar upp till de högsta snöhögarna. Då kunde jag åka hela dagen utan hjälp av otränade vuxna.
Jag saknar pappa nu när han är borta, men det hjälper lite att gå runt i hans skor. Idag har mamma och jag varit och lekt hos Noel i Nacka. Noels mamma bjöd på våfflor med sylt och grädde. Vi lekte ute en lång stund också. Utanför Noel fanns det en jättelång rutschkana. Man fick gå uppför ett berg och sen åka ner. Jag fick bara åka den tre gånger för mamma tyckte att det var jättejobbigt att bära mig upp. Börja träna mamma!Om ni någon gång blir less på att äta makaroner på det gamla vanliga viset kan ni prova att äta så här. Det blir mycket roligare då, det lovar jag!
Alma har så fina hörselskydd som jag tycker om att ha på mig när jag hälsar på hos henne. Man kan verkligen leka i sin egen lilla bubbla då. Man hör bara svagt vad som händer runt omkring. Jag har länge sagt till mamma och pappa att jag vill ha ett par egna hörselskydd och idag kom de med posten. Nu kan jag gå omkring hemma och inte bara låtsas att jag inte hör mamma och pappa. Hörselskydd är en mycket bra uppfinning. Vem var det egentligen som uppfann dem? Jag skulle vilja skicka en blomma...
Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen: Jag blir oftast snygg på kort, men ibland fångas jag på bild vid ett mindre smickrande tillfälle. Detta var väl ett sådant. I söndags kom pappa hem från Åre och jag hjälpte honom att packa upp. Det fanns massor av roligt i hans väska, men roligast hade jag med pappas skidglasögon. Jag såg inte så mycket i dem, men kul var det. Idag har jag haft min bästa dag hittills på dagis. Det sa i alla fall mina fröknar när pappa hämtade mig. Det kan väl stämma, för jag har lekt och skrattat hela dagen. Sen fick vi chili con carne till lunch och det älskade jag. Dessutom sov jag 2 hela timmar och vaknade glad och utsövd. Jag hade en liten svacka på dagis måndag och tisdag. Det är en ny tjej som håller på att skolas in och hon har varit ledsen när hennes pappa har gått. Självklart har jag sympatiserat med henne och varit lite ledsen. Jag förstår hur hon har det.
